Jag har gått runt och varit allmänt lycklig över att vara i Indien, detta paradis för vegetarianer. Jag har njutit av smakerna, dofterna, färgerna och det faktum att vegetarianismen är så utbredd. Färre djur behöver plågas och dödas och miljön tar inte lika mycket stryk som i länder där köttätande är norm. Men så en dag besökte jag en dalitaktivist som började skruva på sig när jag berättade att jag är vegetarian. Jag insåg att det inte är helt okomplicerat i detta land.
Den vegetariska normen är nämligen nära sammanlänkad med kastsystemet. Kastsystemet vilar på en indelning mellan rent och orent. Daliter, tidigare kallade kastlösa, står utanför, under, hela systemet och anses vara orena och förorenade. De utstår än idag ett obeskrivligt förtryck. De tvingas utföra jobb som i samhället ses som smutsiga, som att rengöra toaletter, putsa skor och ta hand om döda djur. Enligt kastsystemet är döda djur smutsiga och att äta döda djur är smutsigt. Därför är de högt stående inom kastsystemet vegetarianer.
De senaste åren har dalitrörelsen vuxit sig starkare och många dalitaktivister vill upphöja värdet av daliters kultur och traditioner. Därför händer det att dalitaktivister äter kött av ren princip, ibland till och med nötkött, som annars är tabu i Indien. Detta gör de för att visa att de inte tror på indelningen mellan rent och orent – en indelning som förtryckt dem i årtusenden.
Att vara vegetarian och mot kastsystemet kan därför vara komplicerat. Det har flera gånger blivit en spänd stämning när jag berättat för dalitaktivister att jag är vegetarian. Jag har fått intrycket av att de tänker att jag inte är med dem, utan med de högkastiga. Jag brukar snabbt försöka förklara mina skäl och understryka att det inte har med kast att göra. Jag vet inte om de förstår vad jag menar. Jag vet inte om de tycker att mina skäl är relevanta i en kontext där kast och indelningen mellan rent och orent präglar hela deras liv.
Det jag tror att jag ska säga nästa gång är att jag är vegetarian för att jag inte tror på förtryck av andra varelser. Jag tycker inte att någon har rätt att misshandla och döda. Alla varelser har rätt att finnas till för sin egen skull. Att vissa genom historien blivit degraderade, gör inte förtrycket försvarbart. Daliter, om några, borde förstå detta.
På samma sätt som jag skulle njuta av att befinna mig i ett samhälle som inte präglas av kastförtryck eller andra förtryck av människor, njuter jag av att befinna mig i ett land där vegetarianism är norm. Där restauranger är ”vegetarian” eller ”non-vegetarian”. Där köttätarna är avvikande. Där restauranger ber om ursäkt för att de serverar ägg. Där färre djur plågas och dödas.
De högkastigas indelning mellan rent och orent är nonsens. Visst har deras kastsystem lett till att vegetarianism är norm, men systemet i sig är ruttet. Låt oss skilja mellan vegetarianism och kastsystemet. Låt oss behålla vegetarianismen och kasta kastsystemet i soptunnan. För det finns bara en relevant uppdelning – den mellan system som förtrycker och system som inte förtrycker. Jag vet vilket jag vill ha.
Så sant – så klockrent. Jag stötte på problemet när jag träffade kristna indier – också de en minoritet men inte lika diskriminerade som daliterna. Men de ville också gärna stå upp för sitt val genom att äta kött. Jag läser just nu Monsterbiff till middag och förbluffas hur grymt vi utnyttjar djuren för profit – äckligt.
Bra skrivet! Vegohälsning från Mjölby! Pelle S
Intressant läsning. Skriv mer! Jag lär mig gärna mer om Indien.
Du har gjort det igen, Kristin! Mycket intressant inlägg… och något helt nytt bör tilläggas! Hoppas att jag inte trampade på för många tår i Indien…
Fascinerande! Jag förstår att detta är en känslig fråga i Indien. Jag börjar genast fundera på vad en dalit skulle tänka om de fick höra din förklaring och undrar om det är okänsligt att jämföra människors förtryck mot djur med högkastigast förtryck av daliter.
Tack för era fina kommentarer!
Jag kan tänka mig att det är liknande med kristna indier, det blir ett sätt att som (förtryckt) minoritet att stå upp för sig själva.
Tobias: Jag har också funderat över om det kan vara okänsligt att göra jämförelsen. Jag kanske kan säga att jag inte tycker om förtryck, vare sig det är av daliter, kvinnor, djur eller andra grupper. Då innefattar jag ju mig själv… Vad tror du?