Det som var tänkt att bli ett lugnt fältbesök hos en av Svalornas samarbetsorganisationer blev en dramatisk upplevelse av vädrets makter och – troligtvis – klimatförändringarnas effekter i Indien. När vi närmade oss Kotagiri i Nilgirisbergen mellan Tamil Nadu och Kerela föll de första regndropparna. Väl framme vid vårt guest house öste regnet ner. De få metrarna från bilen till dörren var nog för att bli genomblöta.
De kommande två dygnen fortsatte det ösa ner regn utan uppehåll. Ofattbara 80 cm föll över bergen dessa dagar, vilket man inte upplevt på över 30 år. Vägar stängdes av, hus spolades bort och människor dog av av hus- och vägras och fallande träd. Överallt hördes orden “roads blocked” – vägarna är blockerade, det går inte komma härifrån. Blöta och kalla kunde vi inte göra något annat än att vänta. Vänta på att det skulle sluta regna. Vänta på att våra genomblöta kläder skulle torka och våra frusna kroppar tina. Vänta på att vägarna skulle röjas upp så att vi kunde ta oss därifrån.
Efter två dygns regn och blåst lättade det lite så att vi kunde ta oss ut till de byar där vi, ironiskt nog, stödjer vattenprojekt. Vår resa fortsatte, om än på sippriga omvägar, med bussar som plötsligt stannade och lät sina passagerare gå några kilometer förbi de värsta passagen. För andra börjar nu ett gigantiskt arbete med att återställa alla de vägar och hus som spolats bort i ovädret. Och att sörja de många människor som förlorade livet i stormen.
Nerfallna träd
Jordras
Staden Kotagiri i Nilgirisbergen
Teplantage i Nilgirisbergen
Oj, vilken resa! Snacka om att få uppleva klimatkrisen med alla sinnen. Skönt att ni är välbehållna.
Kramar Tobias
Ojojoj, vilken pärs! Hoppas du kan vila ut hemma i lägenheten. Vi hörs snart. Kram Cecilia