Andrea Pereira är en person det lyser om. Det märks att hon brinner för sin sak. När jag frågar var hon kommer ifrån drar hon upp en sliten karta ur sin midjeväska, vecklar ur den och sätter sig på golvet. Hon är en av ungefär 150 ungdomar som deltar på Save Western Ghats Movements ungdomskonferens i Mangalore i västra Karnataka i Indien.
-Detta är Goa där jag kommer ifrån, säger Andrea och pekar på kartan. Turisterna besöker bara stränderna. De vet inte hur det ser ut i övrigt. Hela östra delen av Goa är förstört av gruvdrift.
För ungefär ett år sedan började Andrea engagera sig mot gruvdriften i sin delstat. Trots att Goa är en av de minsta delstaterna i Indien hyser den 40 % av Indiens gruvor. Det rör sig framför allt bauxit och järn som exporteras till Kina och Japan. Detta gör att stora delar av Goas skogar är totalförstörda, vilket skadar ekosystemen, biodiversiteten och människors möjligheter att på ett hållbart sätt leva av och med naturen. Andrea och några vänner ville se med egna ögon hur det såg ut och gav sig iväg på en road trip runt Goa och besökte gruvorna. Vakter försökte stoppa dem, men de stod på sig. Om företagen inte har något att dölja borde det ju inte vara något problem att visa hur det ser ut.
Men gruvlobbyn är stark i Indien, och har länkar in i regeringen, menar Andrea. Hon berättar att regeringen tog ifrån en av Goas fyra ursprungsfolk sin mark med argumentet att deras getter förstörde marken och att regeringen ville skydda miljön. Istället gav de marken till företag som nu borrar sönder skogen och bergen. Som kompensation fick ursprungsfolket pengar. Men detta och bristen på jobb har lett till ökad alkoholkonsumtion bland männen vilket i sin tur ökat våldet mot kvinnor. Det är svårt för lokalbefolkningen att motstå gruvlobbyn. Andrea säger att de flesta går med på att lämna sin mark då de lever i djup fattigdom och inte kan säga nej till de pengar de erbjuds. Men Andrea berättar också att det finns de som kämpar emot. Två kvinnor kedjade för ett tag sedan fast sig på sina marker och vägrade ge upp den. Kvinnorna hamnade i fängelse, men fick ha kvar marken.
Efter att Andrea och hennes vänner besökt gruvorna ville de kanalisera sin frustration. De satte upp en dansteater där de helt utan språk förmedlar vad som håller på att hända med miljön och vilka konsekvenser det får. Med den ska de turnera runt i Goa, för att väcka tankar och uppmuntra till handling.
- Vi måste fråga oss för vem utvecklingen är och till vilket pris vi vill ha denna utveckling. Man kan inte värdera allt i pengar, avslutar Andrea.
Andrea
