Archive for the ‘Bistånd’ Category

Kravlöst bistånd?

Saturday, April 17th, 2010

Biståndet har återigen hamnat i blåsväder. Denna gång kommer kritiken från den person som kanske borde vara dess främsta försvarare: Sveriges biståndsminister, Gunilla Carlsson. Hon menar att det inte går att se något resultat av bistånd och att det varit kravlöst och passivt. Som en konsekvens ska biståndet skäras ner. I en tid när antalet fattiga i världen ökar, när klimatförändringarna lämnar människor utan försörjningsmöjligheter och när matkrisen bokstavligt talat dödar fattiga människor hade jag önskat att ministern inte var så snabb i sina slutsatser. För mig är det tydligt att det kanske snarare ställts för höga krav på biståndet under de förutsättningar som ges. Det är också tydligt att biståndet faktiskt ger resultat. Och att om och när biståndet ska bytas ut, så bör det vara mot ett system som är mer radikalt – inte mindre.

Jag tror att det är viktigt att vara tydlig med i vilken miljö biståndet verkar. I ett land som Indien kämpar vi i våra projekt mot klimatförändringar, ett flertusenårigt kastsystem och ett ännu äldre patriarkat för att nämna några exempel. Med Sveriges mindre än 1% av BNI:n lyckas vi inte riktigt utrota dessa system och dess konsekvenser. Ibland lyckas vi rubba dem lite och då jublar vi. Vi kämpar också mot Sveriges och andra västländers hyckleri. För samtidigt som vi bekämpar fattigdom med bistånd, subventionerar vi vårt jordbruk vilket slår ut fattiga bönder i Syd inte bara från världsmarknaden utan också från de nationella marknaderna. Vi exporterar vapen som, förutom att döda människor, orsakar förstörelse som tar fler biståndskronor att bygga upp än någon regering någonsin lagt. Vi orsakar klimatförändringar som gör att de fattigaste av de fattiga på Indiens landsbygd står utan skördar. Listan kan göras lång. Under dessa förutsättningar vill regeringen att vi ska redovisa hur ett projekt för några tusen svenska kronor minskar HIV/Aids (oavsett om projektet handlade om det eller inte), vilka regionala och nationella effekter vi kan se och hur vi bidragit till fred och säkerhet. Vilka projekt i Sverige för några tusen skattekronor skulle vi ställa de kraven på? Det är helt enkelt inte rimligt.

Men under de förutsättningar vi har händer det saker. Ibland små och ibland större saker som faktiskt förändrar fattiga människors liv. Gunilla Carlsson säger att hon inte sett resultat av biståndet. Jag skulle önska att hon följde med mig till Dehradun i norra Indien. Där skulle vi snöra på oss gympaskorna och vandra några timmar rakt ut i skogen, upp mot Himalaya, för att stråla samman med några familjer från nomadfolket vangujjarerna. Jag önskar att de skulle plocka fram sina hälsokort, som de fått av regeringen efter en lång kamp med stöd av Svalornas partner SOPHIA och som ger dem samma rätt som andra invånare till sjukvård. Jag önskar att de skulle berätta för henne vad det innebär att kämpa för något så fundamentalt som rätten att inte bli nekad sjukvård för att man tillhör ett ursprungsfolk. Kanske skulle hon efter den resan sluta upp att säga att biståndet inte gett några resultat för det är faktiskt bara dumt.

Diskussionen om bistånd är sannerligen inte lätt, helt enkelt för att det inte är lätt att bekämpa fattigdom. Makt, risk för beroende, prioriteringar och förväntningar är inblandat. Mycket har gått fel genom åren. Min resa i tsunamibiståndets spår visade sorgligt tydligt hur fel det kan gå. Jag vill mer än gärna diskutera utmaningarna inom biståndet – och dess framtida existens. Men jag vill göra det med människor som vill gå längre, göra mer, vara radikalare.

Jag ser bistånd som ett steg mot ett mer långtgående och radikalt utjämningssystem. Med fördel kan det kopplas samman med en återbetalning av Nords historiska, sociala och ekologiska skuld till Syd. Låt oss inte stanna vid bistånd. Och kanske framför allt: låt oss ta strid mot den fattigdomsskapande politik Sverige idag bedriver.

Kravlost_bistandVangujjarbarn som efter en lång kamp av Svalornas partner SOPHIA nu fått rätt till utbildning.

Tsunamins vinnare och förlorare

Wednesday, December 23rd, 2009

När tsunamin drog över fram Indiska oceanen drabbades indiska östkusten hårt. Människor dog, hus förstördes och byar spolades bort. Fem år senare är tsunamins effekter på människors liv fortfarande tydlig. Liksom att det finns vinnare och förlorare i efterdyningarna av den stora vågen.

För några veckor sedan hade jag förmånen att besöka fiskarbyar på östkusten. Det var ingen entydig bild jag fick av situationen där efter tsunamin. Skillnaderna är enorma mellan de olika byarna. I en by vägrar människor följa regeringens 500-metersregel som säger att ingen människa får bo närmare kusten är 500 meter, för att minska skadorna av en eventuell ny tsunami. De lever med havet och kan inte tänka sig att leva sina liv någon annanstans. Grannbyn har människor sedan länge lämnat för att flytta till en ny by som regeringen byggt upp. Människor var så traumatiserade efter tsunamin att de bara ville bort från havet. Kvar finns en tom spökstad i ruiner.

Regeringen har byggt upp många nya byar längst med kusten. I dessa byar får invånarna exakt likadana hus, i exakt likadana färger, på exakta raka led. Det ser ut som en blandning mellan en sunkig charterresort och en miljonförort. I en av dessa byar jag besöker är missnöjet stort. Byn saknar själ och människor har ingen naturlig mötesplats. De längtar tillbaka. I nästa by möter jag nöjda människor. Alla har fått likadana hus, även daliterna, vilket gjort att jämlikheten ökat. Alla i byn fick dessutom nya båtar av hjälporganisationer, vilka var bättre än båtarna de hade innan tsunamin.

I ett par av byarna jag besöker möter jag helt uppgivna människor. De hänger en blomkrans runt min hals och räcker fram ett brev med saker de vill att jag och min organisation ska bidra med: hus, laga tak, skolväskor, nya båtar, motorer till båtarna, större nät… Jag förklarar att jag inte kan hjälpa dem med detta och frågar vilka strategier de har för att långsiktigt förbättra sin situation. Svaret blir att de hoppas att regeringen eller någon organisation snart ska komma och hjälpa dem. Det känns som att de helt förlorat tron på att de själva kan förändra sin situation.

Jag är förvirrad när jag lämnar byarna vid kusten. Intrycken är svåra att sammanfatta. Jag har träffat starka människor som kräver sin rätt och jag har träffat människor som blivit passiviserade av hjälpinsatserna. Människor som är nöjda med regeringens insatser och människor som är djupt kritiska. Människor som fått det bättre och människor som fått det sämre. Vinnare och förlorare.

Tsunamins_vinnare_och_forlorare1Barn i byn som människorna vägrar lämna.

Tsunamins_vinnare_och_forlorare2En av fiskebyarna.

Tsunamins_vinnare_och_forlorare3Spår efter tsunamin i byn som alla lämnat.

Tsunamins_vinnare_och_forlorare4Regeringens nybyggda by.

Tsunamins_vinnare_och_forlorare5Angel är född och uppväxt vid havet och var vår guide under besöken.

Tsunamins_vinnare_och_forlorare6Kvinnorna framför sina önskemal om vad de vill att regeringen och organisationer ska hjälpa till med.