1922 stod Mohandas Gandhi åtalad i Indien för uppvigling och upprorsanda. Britterna använde lagen för att tysta och fängsla de indier som kämpade mot kolonialmakten.

2010 anklagades författaren Arundhati Roy för samma brott efter att ha sagt att Kashmir aldrig varit en integrerad del av Indien. Något som en majoritet av människorna i Kashmir håller med om. Åtalet lades ner men sände ut en tydlig signal till kritiker av den indiska staten.

I slutet av 2010 föll en av de mest kritiserade domarna någonsin i Indien. Läkaren och människorättsaktivisten Binayak Sen dömdes till livstids fängelse för samma brott – uppvigling och upprorsanda. Sen dömdes tillsammans med två andra män: Narayan Sanyal och Piyush Guha. Sanyal är medlem i Communist Party of India (Maoist), även kallade naxaliterna – vilka är förbjudna i Indien. Enligt domen har Sen fört vidare Sanyals brev till hans partivänner genom Guha. Alltså menar domen att alla tre bidragit till att sprida hat mot den indiska regeringen och på detta sätt uppmanat till terrorism och det de kallar för naxalit-aktiviteter.

Domen har väckt en våg av kritik, framför allt från det civila samhället. Sen arbetade som läkare bland ursprungsfolken i Chattisgarh, en av de delstater där ursprungsfolken är som mest marginaliserade och där naxaliterna har som starkast stöd. Det var när han började kritisera regeringens diskriminering och förtryck av ursprungsfolken som han fick problem. De som kritiserar domen menar att det är omöjligt att arbeta i detta område utan att komma i kontakt med naxaliter och att det är efter att Sen kritiserat den statsstödda väpnade folkmilisen Salwa Judum (som gjort sig skyldig till grova övergrepp mot civila) som han fängslades.

Många har kritiserat brittiska kolonialmakten för att använda sig av denna lag för att tysta frihetskämpar som Gandhi. Idag använder sig indiska staten av samma lag för att tysta de som riktar kritik mot dem. Många frågar sig vart Indien är på väg. Och om man får göra vad som helst och fortfarande kallas för en demokrati. Fortfarande hoppas och tror vi att saker ska ställas till rätta. Sen dömdes i en lokal domstol i Chattisgarh och han kan nu överklaga i två instanser. Domen bara måste ändras.

Det är viktigt och glädjande att argumentationen nu inte bara handlar om bevisföringen. Den var uppenbarligen under all kritik och Amnesty International menar att rättegången inte höll internationell standard, men grundproblemet är ju att Indien har en lag under vilken människor som kritiserar staten kan dömas. Den känsliga naxalit-frågan ställer allt på sin spets. Indien använder naxaliterna, och de självständighetstörstande kashmirierna, som USA använder Al-Qaida. Ibland behövs en fiende för att rättfärdiga det man gör. Jag hoppas att den indiska regeringen snart förstår att det grundläggande problemet är det hänsynslösa förtrycket av ursprungsfolk och övergreppen på befolkningen i Kashmir. Så länge staten fortsätter tvångsförflytta ursprungsfolken från deras skogar, berg och byar, kommer naxaliternas stöd bara fortsätta växa. Och så länge indiska armén skjuter ihjäl stenkastande kashmirska pojkar och utan påföljder våldtar kashmirska kvinnor, kommer viljan att föra en väpnad självständighetskamp bara öka. Staten kan statuera exempel genom att åtala kritiker som Arundhati Roy och Binayak Sen. Men det kommer inte minska det de kallar terrorism.

Lösningen är enkel, eller svår, beroende på hur vi väljer att se det. Och den stavas rättvisa.

Binayak Sen och Arundhati Roy.