När tsunamin drog över fram Indiska oceanen drabbades indiska östkusten hårt. Människor dog, hus förstördes och byar spolades bort. Fem år senare är tsunamins effekter på människors liv fortfarande tydlig. Liksom att det finns vinnare och förlorare i efterdyningarna av den stora vågen.

För några veckor sedan hade jag förmånen att besöka fiskarbyar på östkusten. Det var ingen entydig bild jag fick av situationen där efter tsunamin. Skillnaderna är enorma mellan de olika byarna. I en by vägrar människor följa regeringens 500-metersregel som säger att ingen människa får bo närmare kusten är 500 meter, för att minska skadorna av en eventuell ny tsunami. De lever med havet och kan inte tänka sig att leva sina liv någon annanstans. Grannbyn har människor sedan länge lämnat för att flytta till en ny by som regeringen byggt upp. Människor var så traumatiserade efter tsunamin att de bara ville bort från havet. Kvar finns en tom spökstad i ruiner.

Regeringen har byggt upp många nya byar längst med kusten. I dessa byar får invånarna exakt likadana hus, i exakt likadana färger, på exakta raka led. Det ser ut som en blandning mellan en sunkig charterresort och en miljonförort. I en av dessa byar jag besöker är missnöjet stort. Byn saknar själ och människor har ingen naturlig mötesplats. De längtar tillbaka. I nästa by möter jag nöjda människor. Alla har fått likadana hus, även daliterna, vilket gjort att jämlikheten ökat. Alla i byn fick dessutom nya båtar av hjälporganisationer, vilka var bättre än båtarna de hade innan tsunamin.

I ett par av byarna jag besöker möter jag helt uppgivna människor. De hänger en blomkrans runt min hals och räcker fram ett brev med saker de vill att jag och min organisation ska bidra med: hus, laga tak, skolväskor, nya båtar, motorer till båtarna, större nät… Jag förklarar att jag inte kan hjälpa dem med detta och frågar vilka strategier de har för att långsiktigt förbättra sin situation. Svaret blir att de hoppas att regeringen eller någon organisation snart ska komma och hjälpa dem. Det känns som att de helt förlorat tron på att de själva kan förändra sin situation.

Jag är förvirrad när jag lämnar byarna vid kusten. Intrycken är svåra att sammanfatta. Jag har träffat starka människor som kräver sin rätt och jag har träffat människor som blivit passiviserade av hjälpinsatserna. Människor som är nöjda med regeringens insatser och människor som är djupt kritiska. Människor som fått det bättre och människor som fått det sämre. Vinnare och förlorare.

Barn i byn som människorna vägrar lämna.

En av fiskebyarna.

Spår efter tsunamin i byn som alla lämnat.

Regeringens nybyggda by.

Angel är född och uppväxt vid havet och var vår guide under besöken.

Kvinnorna framför sina önskemal om vad de vill att regeringen och organisationer ska hjälpa till med.