Selvi och jag tränger ihop oss på golvet i den lilla affären. Hon är entusiastisk och tar sin roll som min matlagningslärare på stort allvar. Jag är en lika dedikerad elev. Nu ska jag få lära mig att göra vadas – indiska linsbiffar.
½ kg daal (gula eller röda linser) har legat i blöt i två timmar. Det var två år sedan jag för första gången besökte Dalitkvarteret i utkanten av staden Kilpenathur i norra Tamil Nadu. Det var också då jag första gången träffade Selvi.
Selvi börjar med att mosa linserna i en stenmortel, men försäkrar att det går lika bra med en elektriskt mixer för dem som kan köpa en sådan. Sådana möjligheter har inte Selvi. Ingredienserna till linsbiffarna kostar 50 rupier. Av detta gör hon 60 vadas som hon säljer i sin affär för 1 rupie styck. Vinsten är alltså 10 rupier, som är knappt 2 kronor. Det, tillsammans med inkomsten från kex, schampo och cigaretter som hon också säljer, räcker precis för att hon ska kunna köpa några lökar och tomater och ge sina tre barn mat för dagen.
.
Vi skivar sedan ½ kg lök. Jag får lära mig en ny teknik där jag håller fast kniven mellan tårna med den vassa sidan uppåt. Tårarna rinner efter en stund. I våras dog Selvis man. Jag besökte byn två veckor efter det och tog del av kvinnornas sorgeritualer. De satt i en ring och jämrade sig. Selvi stod en bit ifrån och tittade på ett foto av sin man. Samlad men med blanka ögon.
Vi blandar löken med bladen från flera rejäla knippen currykvistar och ett par gröna chilifrukter. Detta mortlar vi så att saften från löken utsöndras. Selvi berättar att vi också kan lägga till vitlök och koriander för att få mer smak. Hon blandar lökröran och linserna med ena handen och tillsätter några teskedar salt. Eftersom Selvi är Dalit vill människor från högre kaster inte köpa hennes vadas. De vill inte komma i kontakt med något hon eller någon annan Dalit lagat eller tagit i. Detta gör att kundkretsen är begränsad till familjen, släktingarna och grannarna från samma Dalitgrupp.
Selvi hettar upp olja för att fritera linsbiffarna och jag formar dem till små plättar och stoppar ner dem i den heta oljan. Innan brukade Selvis man forma biffarna medan Selvi friterade dem. Numera får Selvi göra sina vadas själv. Hon är fattig, kvinna, Dalit och änka. Men Selvi är en person som det lyser om. Som gör vad hon kan och lite till av de förutsättningar hon fått. För några månader sedan startade hon den lilla affären för att utöka verksamheten som hade börjat i hennes hem. Hennes vadas har rykande åtgång. Selvi är okuvlig – ett av de vackraste ord jag vet – och hon lagar de godaste linsbiffarna i världen. Testa själva!