Archive for August, 2010

Avatar och rätten till självförsvar

Saturday, August 21st, 2010

En kostymklädd man berättar sakligt att metallerna under berget där ursprungsfolket Na’vi lever är värda så mycket att inget pris är för högt att betala. En kamouflageklädd man tittar lite senare ut över en grupp soldater och förklarar att vildarna ska besegras. Na’vi-folket på planeten Pandora tar hjälp av naturens krafter, djuren och sina förfäder i kampen för att skydda sina liv, sin existens, allt som heligt och allt som betyder något för dem. De ska försvara sig mot angreppet. De kostym- och kamouflageklädda svarar att ”terror ska bekämpas med terror” och gör sig redo att utrota Na’vi. Inget pris är för högt.

Jag tittar på filmen Avatar på flyget på väg till Indien. Efteråt stirrar jag tomt framför mig. Livrädd. Jag är på väg till ett land vars regering säljer ut skogar och berg till företag som ska borra efter bauxit, järn och andra metaller. Detta utan hänsyn till att ursprungsfolk levt där i generationer. Kvar lämnar de hål i naturen och drar sedan vidare till nästa ställe. Ännu djupare är de hål de lämnar i människorna. För de ursprungsfolk som lever i dessa skogar och berg är det inte bara att dra vidare. Deras förfäder, deras natur, deras rötter och deras livsuppehällen tas ifrån dem. Vissa saker är ovärderliga. Vissa saker borde inte ha något pris.

I Avatar gör Na’vi-folket motstånd. Många förlorar livet, men de är inte beredda att ge upp utan en kamp. Det är inte Indiens ursprungsfolk heller. Kriget pågår här och nu, på olika fronter och med olika metoder. Den väpnade motståndskampen sprider sig. Naxaliterna har blivit den rörelse som fångar upp de exploaterade ursprungsfolken. Det är naturligtvis en stor skillnad mellan maktlystna naxalitledare och de fattiga kvinnor och män som ansluter sig som ett sista desperat försök att skydda sin existens. För dem handlar det om självförsvar.

Rätten till självförsvar finns inskriven i den svenska lagen. Om jag blir anfallen har jag rätt att värja mig med fysiska medel för att förhindra att jag blir skadad. Det är också en internationellt erkänd princip, som bland annat använts flitigt av USA och Israel. Enligt denna princip borde de ursprungsfolk vars liv hotas av regeringars och företags exploatering, ha rätt att försvara sig. Det är svårt att föreställa sig ett grövre våld än det som i utvecklingens och tillväxtens namn riktas mot ursprungsfolk i länder som Indien. När de slår tillbaka, hittills med en liten bråkdel av det våld de själva mött, blir de kallade terrorister som ska bekämpas och utrotas. Det gäller dottern som såg sin mamma bli våldtagen. Det gäller mannen som såg sin bror sprängas i bitar. Det gäller familjen vars hem sattes i brand. Gör de motstånd är de terrorister. Allihop.

De verkliga våldsutövarna; ockupationsmakterna, militärerna, företagen och regeringarna slipper lindrigt undan. Västvärlden talar varmt om mänskliga rättigheter men tiger när företag utsätter ursprungsfolk i andra delar av världen för strukturellt och fysiskt våld i sin strävan efter profit. Allt för att behålla den ekonomiska och politiska makten. Det påminner alltför väl om slaveriets och kolonialismens dagar.

Na’vi- folket går samman med andra förtryckta grupper och segrar. Kanske kommer den dagen när världens ursprungsfolk och andra exploaterade grupper går samman – gärna då utan en västerländsk hjälte som i Avatar. Jag hoppas att de väljer en fredlig kamp. Jag tror inte på våld som motstånd. Jag tror att det förstör och förgör inte bara de som möts av det utan också de som utövar det. Men om vi inte agerar mot det våld ursprungsfolken utsätts för ger vi dem inte så mycket val. Om de då inte väljer en fredlig kamp kommer jag att förstå dem. Med kniven på strupen är det ibland svårt att förhandla med fredliga metoder. Låt oss behålla huvudet kallt när vi talar om detta. Ha proportionerna klara för oss. Det är skillnad mellan anfall och försvar. Mellan ockuperad och ockupant. Mellan maktens våld och de förtrycktas.

Avatar_och_ratten_till_sjalvforsvar1Ursprungsfolket vangujjarerna i Uttarakhand i norra Indien.

Avatar_och_ratten_till_sjalvforsvar2Flicka ur vangujjarfolket. Vad har hon för framtid?

Barfotavandringen

Friday, August 13th, 2010

På väg till ett fältbesök såg jag massor av människor barfota vandra längst med vägarna. Jag fick förklarat för mig att det är den hinduiska månaden Adi och att människorna var på väg till ett tempel för att be och offra. Vissa går många mil barfota i tryckande värme för att nå målet. Många av de vi åkte förbi såg trötta ut. Jag föreställde mig hur ont det måste göra i fötterna av att gå på stekhet asfalt. En kvinna vi åkte förbi hade lindat in fötterna i bandage, andra såg ut att halta fram.

Tänk vad religion kan få människor att göra. Vill verkligen deras Gud att de ska plågas så? Är det på detta sätt de bäst visar sin tro? Jag tyckte synd om dem, för det kändes inte som att de har ett val. De är slavar under en tro som de inte förmår att ifrågasätta.

Jag uttryckte mitt medlidande inför för min kollega som tittade skeptiskt på mig.
-Har du tänkt på att det mest är kvinnor som vandrar, frågade hon. Jag tittade mig omkring och konstaterade att hon hade rätt.
-De är på väg till templet för att offra och be till gudinnan Mariamman. Hon är framför allt kvinnornas gudinna (och den man vänder sig till för att bota smittkoppor), fortsatte min kollega.

Hon berättade vidare att de flesta kvinnor aldrig skulle få åka själva på utflykter eller resor utan sina män. Men att vandra till ett tempel anses harmlöst. Jag tittade på kvinnorna och såg några gå i en klunga och sjunga. Andra pratade och skrattade. Kanske var detta ett sätt att komma ifrån vardagens slit. Att få umgås med väninnor. Att vara ute på sitt eget äventyr.

Plötsligt blev inte barfotavandringen en okritisk religiös handling utan något som stärker och ger kvinnor frihet. Mina invanda sanningar har ännu en gång blivit ifrågasatta. Det finns flera skäl att besöka ett tempel. Gud är kanske bara ett av dem.

Barfotavandringen2

Barfotavandringen3

Barfotavandringen1