En kostymklädd man berättar sakligt att metallerna under berget där ursprungsfolket Na’vi lever är värda så mycket att inget pris är för högt att betala. En kamouflageklädd man tittar lite senare ut över en grupp soldater och förklarar att vildarna ska besegras. Na’vi-folket på planeten Pandora tar hjälp av naturens krafter, djuren och sina förfäder i kampen för att skydda sina liv, sin existens, allt som heligt och allt som betyder något för dem. De ska försvara sig mot angreppet. De kostym- och kamouflageklädda svarar att ”terror ska bekämpas med terror” och gör sig redo att utrota Na’vi. Inget pris är för högt.
Jag tittar på filmen Avatar på flyget på väg till Indien. Efteråt stirrar jag tomt framför mig. Livrädd. Jag är på väg till ett land vars regering säljer ut skogar och berg till företag som ska borra efter bauxit, järn och andra metaller. Detta utan hänsyn till att ursprungsfolk levt där i generationer. Kvar lämnar de hål i naturen och drar sedan vidare till nästa ställe. Ännu djupare är de hål de lämnar i människorna. För de ursprungsfolk som lever i dessa skogar och berg är det inte bara att dra vidare. Deras förfäder, deras natur, deras rötter och deras livsuppehällen tas ifrån dem. Vissa saker är ovärderliga. Vissa saker borde inte ha något pris.
I Avatar gör Na’vi-folket motstånd. Många förlorar livet, men de är inte beredda att ge upp utan en kamp. Det är inte Indiens ursprungsfolk heller. Kriget pågår här och nu, på olika fronter och med olika metoder. Den väpnade motståndskampen sprider sig. Naxaliterna har blivit den rörelse som fångar upp de exploaterade ursprungsfolken. Det är naturligtvis en stor skillnad mellan maktlystna naxalitledare och de fattiga kvinnor och män som ansluter sig som ett sista desperat försök att skydda sin existens. För dem handlar det om självförsvar.
Rätten till självförsvar finns inskriven i den svenska lagen. Om jag blir anfallen har jag rätt att värja mig med fysiska medel för att förhindra att jag blir skadad. Det är också en internationellt erkänd princip, som bland annat använts flitigt av USA och Israel. Enligt denna princip borde de ursprungsfolk vars liv hotas av regeringars och företags exploatering, ha rätt att försvara sig. Det är svårt att föreställa sig ett grövre våld än det som i utvecklingens och tillväxtens namn riktas mot ursprungsfolk i länder som Indien. När de slår tillbaka, hittills med en liten bråkdel av det våld de själva mött, blir de kallade terrorister som ska bekämpas och utrotas. Det gäller dottern som såg sin mamma bli våldtagen. Det gäller mannen som såg sin bror sprängas i bitar. Det gäller familjen vars hem sattes i brand. Gör de motstånd är de terrorister. Allihop.
De verkliga våldsutövarna; ockupationsmakterna, militärerna, företagen och regeringarna slipper lindrigt undan. Västvärlden talar varmt om mänskliga rättigheter men tiger när företag utsätter ursprungsfolk i andra delar av världen för strukturellt och fysiskt våld i sin strävan efter profit. Allt för att behålla den ekonomiska och politiska makten. Det påminner alltför väl om slaveriets och kolonialismens dagar.
Na’vi- folket går samman med andra förtryckta grupper och segrar. Kanske kommer den dagen när världens ursprungsfolk och andra exploaterade grupper går samman – gärna då utan en västerländsk hjälte som i Avatar. Jag hoppas att de väljer en fredlig kamp. Jag tror inte på våld som motstånd. Jag tror att det förstör och förgör inte bara de som möts av det utan också de som utövar det. Men om vi inte agerar mot det våld ursprungsfolken utsätts för ger vi dem inte så mycket val. Om de då inte väljer en fredlig kamp kommer jag att förstå dem. Med kniven på strupen är det ibland svårt att förhandla med fredliga metoder. Låt oss behålla huvudet kallt när vi talar om detta. Ha proportionerna klara för oss. Det är skillnad mellan anfall och försvar. Mellan ockuperad och ockupant. Mellan maktens våld och de förtrycktas.
Ursprungsfolket vangujjarerna i Uttarakhand i norra Indien.
Flicka ur vangujjarfolket. Vad har hon för framtid?
